Japan har alltid varit ett land vars kultur intresserat mig och intresset förstärktes i och med att jag åkte dit för ett par år sedan. I Japans så myllriga och tätbefolkade städer är det svårt att finna något lugn och stressen är väldigt överväldigande, därför är det med tacksamhet som man kanske söker sig till en av de platser där lugnet fortfarande finns bevarat. Nämligen Japans vackra tempelbyggnader, eller pagoder som vi européer också kallar dem för.
Tempelbyggnader kan man även finna i andra asiatiska länder, så som Kina, Tibet och Nepal, men självklart så är alla uppbyggda på olika sätt och skiljer sig från varandra. Och detta hade jag tänkt fokusera på; hur de är uppbyggda och utsmyckade, vad de används till och vad som är så typiskt just för de japanska.
När jag hör ordet tempel så omgärdas jag av ett lugn eftersom jag oftast förknippar det med buddhismen; och buddhismen för mig känns väldigt lugnande och tilltalande om man tittar på religionens värderingar och idéer. Templen har ju faktiskt väldigt mycket med religion att göra, så det kanske är rätt naturligt.
Men buddhismen är naturligtvis inte den enda religionen i landet, dock kanske den enda man tänker på eller har någon vetskap om; men den andra religionen i landet är den inhemska religionen Shinto; som betyder ”gudarnas väg”. Denna religion var den allra första att komma in i landet och har därför också en betydande roll i Japan. Religionen går mycket ut på att man ska försöka leva i harmoni med naturen och hitta en balans mellan människa och natur, inte som våra västerländska religioner, där vi försöker forma och påverka naturen efter våra villkor. Utifrån Shintos tankesätt och värderingar gällande naturen, så kan man också se en stor påverkan på den japanska arkitekturen och hur den har formats efter religionen.
Shintos huvudhelgedom, och även Japans äldsta tempelbyggnad är Ise-Jingu som byggdes runt 200-talet då Japan var befolkat av inbyggare och bestod av småsamhällen. Eftersom utvecklingen alltid går framåt, och Ise-Jingu är det första templet, så är det en relativt enkel byggnad om man jämför med dem som byggdes vid senare tillfällen. Själva konstruktionen är av naturliga skäl inte lika avancerad. Templet har ett väldigt karakteristiskt tak och är föregångaren till många andra utformningar; taket har två sidor så att om man tittar rakt framifrån, så bildar det nästan en triangel. Hela templet är naturligtvis byggt i trä, taket är halmtäckt och hålls upp med hjälp av stolpar av cypress. Tempel-huset vilar på en rektangulär träplatta och lyfts upp från marken med hjälp utav stolpar; så att det är ett luftrum mellan marken och helgedomen.
Något som är intressant med detta tempel, är att det vart 20: de år rivs ned för att sedan byggas upp igen på en närbelägen plats; men utseendet förändras aldrig utan det har sett ut på samma sätt genom årtusendena. Kanske ska denna symbolhandling visa livets förgänglighet?
Tempel och helgedomar kan man finna lite var stans i landet, och det behöver inte nödvändigtvis ligga på en befolkad plats som många kyrkor i Sverige gör, utan man kan hitta shintoistiska helgedomar långt uppe i bergen eller i vattnet, dit folk faktiskt inte kommer så ofta. Jag antar att vi i Sverige och i övriga delar av västvärlden har ett större behov av att uttrycka vår religiösa tro på ett annat sätt, därför måste kyrkorna ligga på en närbelägen och tillgänglig plats. I Japan så har man ett mer naturligt förhållningssätt till religionen och det finns med i vardagen, därför kanske det inte är lika viktigt att besöka templen så pass ofta, eller i alla fall inte på det ”tvångsmässiga” sätt som det känns att vi svenskar besöker dem på. Jag jämför nu japans tempelbyggnader med kyrkor eftersom man faktiskt kan se en likhet mellan de två, båda har samma syfte; tillbedjan i olika former.
I templet Horyuji som ligger i Nara, nära den gamla kejsarstaden Kyoto, så finns ett av de äldsta trähusen bevarade. Huset byggdes runt 700-talet emedan templet (Horyuji) som omgärdar huset byggdes ca 600 e. Kr. I detta trähus så finns också många av världens äldsta skulpturer och andra olika träbyggnader, som idag är oerhört betydelsefulla om tittar på det i ett historiskt perspektiv. Byggnaden och de olika träföremålen anses vara så pass viktiga, inte bara för Japan utan även för omvärlden, så att templet finns med på UNESCO: s världsarvslista sedan 1993. För att kunna finnas med på denna lista så finns det olika kriterier som en plats eller föremål måste uppfylla, och det kan vara att man t.ex. genom detta föremål kan se hur människor levde, deras tankar och att man kan se någon form utav förändring i samhället. Det ska alltså kunna visa på en förändring eller övergång i samhället. Och föremålen som finns i Horyuji är ett bra exempel på fyra av dessa tio kriterier som finns.
För att återgå till de japanska templen så har jag tagit reda på lite hur de är byggda och hur de är utformade. Och templen är oftast byggda i trä, och det är väldigt sällsynt att något annat material är inblandat, detta beror på att man vill att byggnaderna ska smälta in i naturen på ett självklart sätt. Eftersom människan tillhör en del av naturen så ska våra byggnader också göra det, och inte på något sätt avvika från naturen. I Kina är det däremot vanligare att templen innefattar betong eller cement i någon del och att det är färgstarkt målat. Även fast japanska tempel är starkt influerade av kinesiska, så är det nämligen så att man oftast inte målar så mycket i templen utan att man istället har vitmålade väggar och byggnaden i trä. Självkart hittar man även färgglada tempel och pagoder, men det är mer sällsynt. Om man nu råkar finna ett målat tempel i Japan så är det oftast ett Shinto-tempel eller en karaktäristisk så kallad torii-port som markerar gränsen mellan den heliga tempelmarken och marken utanför.
Vad är nu egentligen skillnaden mellan tempel och pagod? Det finns faktiskt en skillnad mellan de två, även fast vi européer kallar dem antingen eller i tron om att det är samma sak. Men skillnaden är att pagoden oftast har flera våningar och är högt och smalt medan templet är mer byggt på bredden och kanske vanligtvis är större.
Något som gör att templen smälter in i naturen ännu mer, nästan så att det går att betrakta som en regel; är att de har väldigt vackra och blommande trädgårdar runtomkring sig. Mitt i dessa stora och välskötta trädgårdar står templen som att det inte funnits något naturligare än att de stod där. Trädgårdar i Japan anses vara väldigt viktigt och det är en stor konstart i landet. Beroende på vilka ändamål de används till så ser de helt olika ut, de trädgårdar som byggs upp för helgedomarna ser helt annorlunda ut än de som t.ex. dekorerar tehusens lugna och meditativa uteplatser.
Om man inte redan har varit i Japan och besökt en sådan här plats, så är det definitivt något som man bör ha göra någon gång i livet, eftersom det är en mycket tillfredställande upplevelse.
