Nya säljrekord slogs återigen under Art Basel 37, den viktigaste mässan för samtida och modern konst situerad i staden Basel, Schweiz. Mässan Art Basel fick i år konkurrens av tre andra mässor i samma stad, Liste som presenterar yngre gallerier, Volta och nykomlingen Balelatîna som koncentrerar sig på gallerier med anknytning till latinamerikanska konstnärer. Trots detta, eller kanske just därför, kom rekordmånga 54.000 besökare till ”huvudmässan” där mer än 300 gallerier ställde ut. Av de nordiska gallerierna ställde gallerierna Andréhn-Schiptjenko, Brändström & Stene och Nordenhake från Sverige ut; från Norge kom Galleri Riis; från Danmark Galleri Nicolai Wallner och Niels Borch Jensen; och från Finland ställde Galleri Anhava ut.
Till skillnad från tidigare år var sektionen Art Statements, en sektion tillägnad yngre gallerier som ställer ut endast en konstnär, placerad i mässhallen tillägnad Art Unlimited. Konstnärerna som ställer ut i Statements tävlar också om ett pris, Baloîse Art Prize, och i år gick detta pris till konstnären Peter Piller. Art Unlimited är en sektion där en curator väljer bland ca 200 enskilda inlämnade förslag från de utställande galleriernas konstnärer, och där 60 nya, eller nyligen skapade konstprojekt som vanligtvis inte skulle på ett enkelt vis kunna se dagens ljus på grund av dess specificitet, komplexitet, kostbarhet, temporala, viktmässiga, storleksmässiga eller finansiella gränser. Speciellt dominerande i Statements i år var Xavier Veilhans (Andréhn-Schiptjenko) gigantiska mobil som ingen kunde missa, vars utseende mest påminner om de sterotypa konstverk som Carl Barks tecknade upp i Kalle Anka.
Ytterligare en nyhet för i år var Art Premiere, en ny sektion för 12 gallerier som för första gången får ställa ut i den stora mässhallen, gallerier som i flera fall tidigare visat på Liste mässan. Här får yngre gallerier visa att de är vuxna nog att ta upp kampen med de mer etablerade.
Efter den stora skrällen vid vårens New York-auktioner där en Picassomålning (Dora Maar au Chat) såldes till en okänd rysk samlare för oerhörda 92,2 miljoner dollar vädrade många gallerister morgonluft. I nedervåningen av mässan där modern konst visas i kontrast till mer samtida konst på våning två, fanns rekordmånga Picasso-målningar till beskådan. Galleri Gmurzynska visade en sen Picasso från 1971 som aldrig tidigare varit på marknaden, och Robert Landau visade Tête de Femme (Jacqueline) av Picasso från 1957 som var till salu för mellan fyra och fem miljoner dollar exempelvis.
Årets största händelse var dock inget enskilt högt pris för något verk, men istället det faktum att den karismatiske chefen för mässan, grundaren av både sektionen Art Unlimited och ”systermässan” i Miami, Samuel Keller, lämnar sin plats till förmån för att leda Foundation Beyeler, också situerad i Basel. Foundation Beyeler är en privat samling av mestadels modern konst såsom Matisse och Picasso med en fantastisk byggnad ritad av den världsberömde arkitekten Renzo Piano. Keller kommer dock att fortsätta leda mässorna Art Basel och Art Basel Miami under ytterligare en två-årsperiod tills man har funnit en efterträdare, vilket fick många att dra en lättnadens suck då Keller har kommit att personifiera mässan och dess stora succé under de senaste sex åren.
På den ”unga” mässan Liste visade inte mindre än tre danska gallerier (Mogadishni, Kirkhoff och Christina Wilson), två svenska (ALP gallery och Natalia Goldin) samt ett norskt galleri (STANDARD). Den lätt kaotiska byggnaden som tidigare var ett bryggeri hade låtit bygga till en struktur så att man kunde inkludera flera gallerier, och nykomling i år var bland annat Cosmic gallery från Paris. Volta, mässan för gallerier som ännu inte kunnat få plats på stora mässan eller är för gamla (yngre än tre år) för att ställa ut på Liste, hade i år också vuxit sedan förra året som var det första. Istället för 23 gallerier hade man nu bytt lokal och totalt 40 gallerier visade denna gång, inklusive Milliken Gallery från Stockholm. Den minsta mässan, Balelâtina, upplevde minst besökare eftersom det inte var helt lätt att ta sig dit tyvärr. I gengäld var det befriande att gå runt och kunna se konsten i fred, vilket skapade bättre förutsättningar för att kunna få bra konstupplevelser. Här ställde endast ett nordiskt galleri ut bland de totalt 21 gallerier som ställde ut, andersen_s från Danmark.
Slående många konstnärer på mässorna generellt och i Unlimited speciellt, hade valt att visa 16 mm film med projektor, vilket plötsligt tedde sig som en trend, trots att det näppeligen motsvarar just detta. Befriande nog återfanns inte Leipzig-måleriet i fokus detta år, även om det naturligtvis fanns exempel på detta vid mässan. Kanske har konstnärerna svårt att hinna med efterfrågan, eller också valde gallerierna att ”spara på krutet” till Miami senare i år, då det i huvudsak är amerikanska samlare som favoriserar Leipzig-måleriet. I år hade istället många gallerier valt att visa glittriga och pråliga verk av sina konstnärer, och påtagligt mycket kunde även röra på sig. Detta är ju kanske passande för en konstfestival.
Det mest populära verket var dock utan tvivel Jeppe Heins utomhusskulptur Appearing Rooms, en vattenpaviljong med labyrint. På Messeplatz utanför ingången till Unlimited visades Heins stora fontän med tre meter höga vattenstrålar i en fyrkant, där inre rum tillverkas av ytterligare väggar av strålar. Vattenväggarnas struktur förändrades var tionde sekund vilket skapade olika rum och en föränderlig labyrint, och i den 36-gradiga hettan sågs inte bara barn njuta svalkan av en dusch efter en dags intag av överhettad konst.
