Årets ”Jazz i Sverige”-artist 2006 är en komponerande pianist. Fabian Kallerdahl har spelat piano sedan han var sju år och instrumentvalet var delvis betingat av bekvämlighet, berättar han; instrumentet står färdigt och man behöver inte ens sätta upp notstället innan man börjar spela.
När jag var tio började jag spela tvärflöjt. Men det visade sig vara en massa arbete innan man ens fått ihop instrumentet och fällt ut notstället, så flöjten hade ingen chans att konkurrera ut pianot.
Jazzen var det naturliga valet för Fabian som ofta följde med sina föräldrar på jazzkonserter. Han minns att den första standardlåten han fick lära sig var ”My Funny Valentine”.
– Min lärare sa: ”I A-delen kan du spela på en c-bluesskala men om det blir fult så får du hitta på något annat.” Det tycker jag var bra sagt; han visade mig att man är tvungen att vara lyhörd.
Utflykt i hårdrocken
På högstadiet kom Fabian in i en hårdrocksperiod och började spela trummor. Hans pianolärare blev orolig att förlora honom och började därför förse honom med kassettband med bra jazz. Detta gjorde sitt till att behålla hans jazzintresse över utflykten i hårdrock.
”Gymnasietiden var supergrym!” förklarar Fabian och berättar att han var extremt formbar under tiden på Hvitfeldtska Gymnasiet i Göteborg. Han präglades kraftigt av sin lärare Tommy Kotter och misstänker att han nog fortfarande låter lite som honom.
Utbildningarna gick slag i slag. Efter musiklinjen bar det av till Skurups Folkhögskola, därefter till Rytmisk Musikkonservatorium i Köpenhamn och sedan direkt till Musikhögskolan i Göteborg varifrån han utexaminerades 2001.
Sedan dess har han i olika konstellationer ägnat sig åt musiken på heltid. Med egna trion ”musicmusicmusic” har han gjort turnéer i Europa, Sydafrika och Japan. Fabian skriver huvuddelen av gruppens musik, men komponerandet har inte kommit självklart till honom, berättar han.
Slit och disciplinering
Han började skriva musik i liten skala när han var i övre tonåren. Han hade en stark lust att lära sig skriva bra låtar, men tyckte samtidigt att det var mödosamt. Det är först nu, tio år senare, som han känner sig tillfreds med komponerandet.
– Jag tyckte det var jobbigt och jag hade ett kraftigt prestationskomplex. Myten om den stora kompositören var förlamande och mitt komponerande präglades mer av slit och disciplinering än av inspiration.
Nu, berättar han, har han fått en bättre kontakt med sin idébank och är nästan alltid nöjd med sina kompositioner. Han inspireras av i första hand coola saker i andras musik men också av idéer som dyker upp i improvisationsögonblicket.
Svag för knep och trick
Fabians låtar är oftast korta – ett par sidor – men händelserika. Han beskriver sig som noggrann men oplanerad i sitt kompositionsarbete. Han lägger inte upp någon plan för styckets struktur innan han sätter pennan vid notpappret. Form och motiv brukar komma av sig själva, förklarar Fabian, och erkänner att han har en svaghet för knep och trick.
– Ja, jag är svag för coola grejer och tycker det är fräckt om jag kan byta tonart utan att någon märker det. Men jag är försiktig – det värsta som finns är smart musik som inte berör.
Fabian är hoppfull vad gäller jazzens framtid. Han berättar att han ser att allt fler unga lyssnare intresserar sig för jazzen – kanske lockas de av genrens intellektuella kvaliteter. Fabian är övertygad om att jazz kommer att fortsätta provocera.
– Samtidigt kan jag få spader på den rastlösa jakten på att allt hela tiden ska förnyas. Hetsen att man ständigt ska vara unik blir hämmande. Man kan inte alltid låta som ingen annan har låtit förut – förnyelsen måste ligga i något annat.
Om Stim
Stim bevakar de ekonomiska rättigheterna åt svenska och utländska kompositörer, bearbetare, textförfattare och deras förlag. När deras musik framförs offentligt eller spelas in tar Stim betalt för detta och fördelar sedan pengarna mellan dem som äger rättigheterna till musiken.
Stim – Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå – bildades 1923 och har idag drygt 45 000 anslutna upphovsmän och musikförlag.
I och med anslutningen upplåter rättighetshavarna sin lagliga rätt till ersättning på Stim. Stim inkasserar pengar när deras musik framförs offentligt eller spelas in, för att sedan betala ut pengar till dem som äger rätten till musiken.
Den som använder musik i ett offentligt sammanhang måste därför betala för ett tillstånd – en licens – från Stim. Licensen ger rätt att använda musik inom ett visst användningsområde, till exempel på en servering, en konsert eller för att använda musik på en webbplats. Stim har idag tecknat mer än 30 000 licenser med musikanvändare.
Stim är en del av ett internationellt nätverk av liknande organisationer som bevakar rättighetshavarnas ekonomiska rätt enligt upphovsrättslagen. Detta gör att Stim representerar en världsrepertoar med cirka 2 miljoner anslutna musikskapare från hela världen. Stim bevakar alltså även utländska upphovsmäns rättigheter och fördelar pengar till dessa. På samma sätt fördelar utländska organisationer pengar till svenska upphovsmän via Stim.
För att bli medlem i den ekonomiska föreningen Stim krävs kontinuerlig upphovsmannaverksamhet. Ansökan sker till styrelsen. Medlem i föreningen har rösträtt på stämman. När det gäller bevakning, licensiering av rättigheter och utbetalning av ersättning behandlas föreningsmedlem och ansluten på samma sätt.
