Enligt samstämmiga uppgifter från tävlande, funktionärer och åskådare blev Stockholms-OS mycket lyckat. Solen sken alla dagar från en klarblå himmel och namnet solskensolympiaden myntades; detta också på grund av de stora svenska idrottsframgångarna. Dessa hänförde en hel nation och gav svensk idrott en viktig injektion inför framtiden.
Också efter 1912 har Stadion flitigt använts vid många viktiga arrangemang, t ex Ryttar-OS 1956, EM i Friidrott –58 och Ryttar-VM –96. Många svenskar minns också med rysningar Sven Jerrings och Lennart Hylands rafflande referat från Gunder Hägg-galor, fotbollsmatcher och friidrottslandskamper mot främst Finland och Tyskland. Legendariska är också stämningarna från de SM-finaler i bandy som förr spelades på Stadion. Där har också inför hejande och applåderande åskådare satts över 80 världsrekord i friidrott, inget annat stadion i världen kan ens tillnärmelsevis konkurrera om detta.
Arkitekten från Tun
Stockholms Stadion kom till under stor brådska. Från början hade provisoriska träbaracker planerats för tävlingarna, men man tänkte som tur var om och beslöt att i stället bygga ett permanent stadion. Till arkitekt utsågs Torbern Grut, en ung man känd för sitt idrottsintresse; han var t o m svensk mästare i tennis både l996 och 1997. Men han var naturligtvis också erkänd som en duktig arkitekt, han hade t ex fått många lovord för ritningen till Solliden, drottning Victorias villa på Öland.
Torbern Grut föddes i Danmark men kom i unga år med föräldrarna till Tun, där pappan köpt godset Gammalstorp för att där driva jordbruk. I familjen talades danska och släktbindelsen med Danmark släpptes aldrig. Men familjen Grut verkar ha funnit sig väl till rätta i Sverige och Tun, till detta bidrog nog i hög grad det ståndsmässiga umgänget med familjerna Kylberg på Såtenäs och Kjellberg på Storeberg. Baler, slädpartier, födelsedagsfester, kräftskivor, och båtutflykter gjorde livet på landet omväxlande och trevligt.
Torbern och hans bror Holger skickades i tonåren till Skara, där de i sinom tid tog studenten, Torbern med högsta betyg i de flesta ämnen. Tragiskt nog förolyckades brodern 1893 i en olycka på Vänern. I sin egenhändigt byggda kanot hade han ensam gett sig ut på Vänern i för hårt väder och hittades först efter en vecka, drunknad
Torbern Grut kom efter studenten till KTH, där hans talang uppskattades och där han också tilldelades stipendier för studier i utlandet. Efter hemkomsten deltog han i uppförandet av Posthuset i Stockholm och blev också utnämnd till slottsarkitekt vid Ulriksdal.
Stockholms Stadion – ett mästerverk
Under sina studieresor hade Torbern Grut studerat åtskilliga idrottsanläggningar ute i Europa och där fått viktiga impulser. Han ville i Stockholm bygga en idrottsanläggning som var funktionell, både för åskådare och tävlande. Dessutom ville han skapa en vacker byggnad i en nationell svensk stil. Han hade i Danmark sett prov på vacker tegelarkitektur och han valde därför handslaget tegel som material till sitt Stadion. Detta beslut kunde ha stoppat hela OS, en murarstrejk utbröt 1911 och var nära att försena hela bygget, men med övertid och inkallade arbetare från landsorten lyckades Stadion bli färdig lagom till OS-invigningen.
Torbern Grut hade inspirerats av medeltida arkitektur, när han ritade sitt Stadion. Materialet, tegel, visade detta, men än mer anläggningens slående likhet med en medeltida borg. Visby ringmur med sina kreneleringar och torn hade varit en tacksam förebild och Grut fick från första början beröm och lovord för sin skapelse. Han ansågs ha byggt ett nationalmonument som framgångsrikt kombinerade idrottslig verksamhet med estetisk interiör och exteriör. Detta är fortfarande den allmänna meningen och självklart är Stadionborgen i dag byggnadsminnesförklarat Den fyller fortfarande sin funktion som idrottsarena, men är numera väl liten, bara 18000 åskådare ryms och det förslår i dag inte långt.
Wille Grut – OS-guldmedaljör
Torbern Grut fortsatte länge att rita idrottsanläggningar. I Bukarest , Paris och London finns skapelser av honom, men han ritade också andra byggnader och han var febrilt verksam och alltid brinnande av skapariver. Detta medverkade till att han på trettiotalet drabbades av utbrändhet och han tvingades på grund av sjukdom att lägga ned sitt ritstift. Då kunde han i stället glädja sig åt att hans son, Wille Grut, hade ärvt de idrottsliga talangerna. Sonen blev flerfaldig svensk mästare i både simning och modern femkamp. Han lyckades också ta guld i modern femkamp i London-OS 48, men det kunde tyvärr inte glädja pappa Torbern, han hade nämligen dött 1945.
I Västergötland år det ont om byggnader ritade av Torbern Grut, men han har dock skapat ett vackert minnesmärke över prosten Silvius på Tuns kyrkogård. Den berömde stadionarkitekten glömde inte sin hembygd.
Artikeln är något förkortad (red)
