Tidskriften Konstperspektiv startade hösten 1975 och firar i år alltså sitt 30-årsjubileum. Det hela började dock några år tidigare, närmare bestämt 1973 då SKR (Sveriges Konstföreningars Riksförbund) bildades. Det var dåvarande intendent vid Skånes Konstförening, Uno Kampmark som tog initiativet till att bilda en riksorganisation för konstföreningar i Sverige. I bagaget hade Kampmark med sig erfarenheter från konsttidskriften Paletten, där han suttit som styrelsemedlem, erfarenheter som skulle visa sig vara värdefulla längre fram.
1975, året som Konstperspektiv startades, började dock med en allvarlig kris för SKR som nekades stadsanslag för sin verksamhet. Efter ett intensivt lobbyarbete lyckades man utverka ett verksamhetsbidrag för organisationen och situationen var räddad. Organisationen kunde fortsätta sin verksamhet och det fanns nu även förutsättningarna för att starta en medlemstidskrift under hösten
I det första numret av Konstperspektiv som utkom under 1975 var programförklaringen tydlig. Konstperspektiv var inte tänkt som en traditionell konsttidskrift, utan skulle vara en tidskrift som skulle föra en livlig kulturdebatt och som bland annat skulle granska det kommersiella utbudet och avslöja oseriösa aktörer på konstmarknaden. I det första numret ägnades stort utrymme åt att ta reda på vad de olika riksdagspartierna hade för inställning till konstföreningarna och deras riksorganisation, som de inledningsvis hade nekat verksamhetsbidrag. På de drygt 20 sidor som det första numret omfattade hann man också med att presentera det nybilade riksförbundet SKR, ett nytt samarbetsavtal med KRO, och två av förbundets medlemmar: LB-hus konstförening i Bromölla och SAABs konstförening.
Under de drygt 20 år som Uno Kampmark var redaktör för Konstperspektiv stod den kulturpolitiska agendan högt på dagordningen, vilket inte så sällan ledde till dispyter med andra myndigheter och organisationer. Nu i efterhand kan man tycka att det var ett våghalsigt spel. SKR hade startat i en brant uppförsbacke och med nöd och näppe lyckats övertyga kulturpolitikerna om att de skulle beviljas verksamhetsbidrag. Med det beviljade bidraget startade man sedan en konsttidskrift som många gånger kom att kritisera och ifrågasätta samma myndigheters agerande. Å andra sidan var det kanske denna kritiska och oberoende hållning som gjorde att organisationen och tidskriften kunde profilera sig och skapa sig en berättigande inom det svenska kulturlivet. Redan från starten blev Konstperspektiv ett viktigt organ för SKR, när det gällde att för ut sina idéer och argument till medlemmar, politiker och allmänhet.
Allt eftersom förbundet och tidskriften etablerade sig på den svenska konstscenen, tonades den kulturpolitiska agendan ner till förmån för den konstpedagogiska delen, som under 80-talet blev det dominerande inslaget i tidskriften. Genom artiklar om konstutställningar, konsthistoria och konstnärsporträtt kunde man på ett effektivt sätt nå ut till många av förbundets medlemmar och därmed höja deras bildningsnivå inom konstområdet. För att ytterligare förstärka den konstbildande delen i tidningen startade man under 80-talet en helt ny avdelning där Ingela Lind och Folke Edwards satt i redaktionen. X-artikeln, som den kallades, skulle vara en längre artikel som belyste konstlivet ur olika aspekter. Satsningen på konstbildning fördjupades ytterligare under 80-talet med artiklar om konsthistorien av Sten Åke Nilsson och följdes upp med en serie om modernismen av Bo Sylvan. Artikelserierna kompletterades dessutom av en fast avdelning med ”Bildanalys” och ”Konstbildning”, där konstföreningens medlemmar kunde få råd och tips. Tidskriftens breda konstbildande profil hade nu funnit sin form och etablerat sig hos läsarna
Under 90-talet fortsatte man på den inslagna vägen och utvecklade tidskriftens konstpedagogiska ambitioner bland annat genom ett samarbete med Utbildningsradion, som producerade 12 TV-avsnitt om ”Konst i Sverige”. Till serien gjordes en omfattande studiehandledning som publicerades i Konstperspektiv. Den nationella och regionala bevakningen av konstscenen hade länge stått i centrum, men i slutet av 90-talet började man utvidga bevakningen och göra återkommande reportage från de stora konstsammankomsterna som Documenta och Biennalen i Venedig.
1998 går Uno Kampmark i pension, och efterträds av Monica Larsson, som under några år arbetat som redaktionssekreterare på tidskriften. Monica Larsson är den redaktör som kommer att starta och leda förändringsarbetet och utvecklingen av Konstperspektiv inför det annalkande 2000-talet.
På hösten 2000 utkommer det 100:e numret av Konstperspektiv och i samband med jubileet får tidskriften en ny moderna layout. Det blir också startskottet för en ambitiös artikelserie om modernismen som blir en viktig bakgrund för de kommande årens inriktning mot samtidskonsten.
Parallellt med förändringarna av tidskriften Konstperspektiv pågår även ett förnyelsearbete inom SKR. Under 2001 byter SKR namn till Sveriges Konstföreningar och tidskriften Konstperspektiv skiljs efter 25 år från förbundet för att bli en egen stiftelse och därmed en fristående tidskrift. Sveriges Konstföreningar beslutar att under de kommande åren satsa mer på samtidskonst och inleder också ett samarbete med Konstperspektiv med en artikelserie som ska spegla samtidskonsten ur olika aspekter.
År 2002 lämnar Monica Larsson över rodret till nuvarande redaktör Anders Olofsson, som kommer att fortsätta på den inslagna kursen med ambitionen att göra Konstperspektiv till en tidskrift som ”speglar samtidskonsten i alla dess aspekter, samtidigt som vi gör konsthistorien levande”. Anders Olofssons som 1998 startade Konsten.net, en webbtidskrift om samtidskonst, satsar under de kommande åren på att nå nya målgrupper bland annat genom en bred närvaro på Internet i form av en utförlig hemsida, ett fristående webbmagazin och en community för konstintresserade. I Konsten.net hade Olofsson gett unga kritiker och skribenter en möjlighet att publicera sig, den ambitionen tar han med sig till Konstperspektiv. Under de senaste åren har ett antal nya unga skribenter fått möjligt att pröva vingarna och få sina artiklar publicerade bredvid erkända och etablerade skribenter. Under Olofsson redaktörskap har Konstperspektiv också börjat att arbete med övergripande miniteman. Det har till exempel handlat om konst i det offentliga rummet, design, konstnärsmyter, manlighet, och i det senaste numret konst och teknik.
Trots att det har hänt mycket i samhället under de senaste 30 år och inriktningen på Konstperspektiv har förändrats från att vara ett kulturpolitiskt organ till samtidskonstinriktad tidskrift, så finns de grundläggande målsättningarna kvar. Målsättningen är att vara en tidskrift som riktar sig till en bred konstpublik och som har en konstbildande inriktning.
