MAGASIN 3 STOCKHOLM KONSTHALL PRESENTERAR…
“Here Comes the Sun” är en utställning om kosmologi, tid och vår mest framstående himlakropp. Idag möter vi ständigt den digitala tidens teknologier och begrepp som tid, rum, rörelse och hastighet upplevs på nya sätt. Många konstnärer arbetar med aspekter av tid och tidens gång. Det var utgångspunkten för utställningen
“Here Comes the Sun” och valet av de tio medverkande konstnärerna.
HERE COMES THE SUN 27 augusti – 4 december 2005
Öppning Lör 27 augusti kl 12.00 – 17.00
Föreläsning
I samband med öppningen arrangerar Magasin 3 ett samtal mellan två av utställningens curatorer Daniel Birnbaum och Rosa Martínez.
Ons 24 augusti kl 18.00
Obs plats! Konstakademien, Fredsgatan 12, Stockholm.
HERE COMES THE SUN
Jeroen de Rijke & Willem de Rooij
Rivane Neuenschwander
Tobias Rehberger
Pilar Albarracín
Olafur Eliasson
Ghada Amer
Francis Alÿs
Tacita Dean
Avital Geva
Curatorer:
Daniel Birnbaum (SWE/DEU), Rosa Martínez (ESP), Jérôme Sans (FRA) och Sarit Shapira (ISR)
Utställningen fyller hela Magasin 3 Stockholm Konsthall med vitt skilda verk. Bland annat kan nämnas Rivane Neuenschwanders installation som visualiserar tidens gång med hjälp av vattendroppar; Olafur Eliasson har skapat en husmodell utifrån hur solens strålar faller över den svenska huvudstaden som en del i hans presentation “Stockholm Solar Lab”; ett centralt filmverk av Tacita Dean där hon följer en solförmörkelse – förloppet före, medan och efter; 222 handblåsta glaslampor som korresponderar med ljuset i olika delar av världen i Tobias Rehbergers “Seven Ends of the World”; ett grönskande ekosystem i en fiskdamm av Avital Geva, som tar fasta på naturens tid.
“Det kommer att bli ett unikt tillfälle att se en framträdande grupp samtida konstnärskap. Att sedan utställningen är sammansatt av en mycket färgstark och kompetent grupp curatorer adderar till spänningen”, säger konsthallschefen David Neuman.
“Here Comes the Sun” är utarbetad av Daniel Birnbaum, Rosa Martínez, Jérôme Sans och Sarit Shapira, fyra världsledandecuratorer. De är sedan juni 2004 konsthallens associerade curatorer och detta är deras första utställning för Magasin 3.
I samband med utställningen publiceras en katalog i två delar med texter av samtliga curatorer och rikt bildmaterial.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Magasin 3 Stockholm Konsthall grundades 1987 och är en av Sveriges ledande institutioner för samtida konst.
Sedan starten har konsthallen förknippats med omfattande presentationer av internationellt kända konstnärer.
Målsättningen är att aktivt medverka i det samtida kulturklimatet genom att introducera och presentera konstnärskap och stödja konstnärlig verksamhet. Genom nära samarbete med konstnärer och andra konstinstitutioner är Magasin 3 Stockholm Konsthall i ständig utveckling. Vi ser vårt utställningsprogram som ett komplement till och en utmaning för andra institutioner. Magasin3
Pilar Albarracín
Född 1968 i Sevilla, bor och verkar i Madrid.
Pilar Albarracín har i sitt arbete koncentrerat sig på att analysera de dominerande berättelserna och, i synnerhet, de klichéer som representerar andalusisk identitet; inte från ett avlägset och intellektuellt perspektiv, utan genom en känslomässig och subversiv nedsänkning i vardagens antropologi. Folklore och populära traditioner, matritualer, religiösa myter och kvinnors roll i maktfördelningen eller festivaler, så som tjurfäktning, speglas kritiskt i hennes reflektioner. I den kollektiva tjurfäktningsceremonin, till exempel, associeras offrandet av tjuren och festivalens upprymdhet med offergåvor till solen, med icke-produktiva ritualer och med förundran och hekatomben att våga se döden i ansiktet. Tjurfäktning är en spegel och en ceremoni, ett maktspel som visar att offrandet är, par excellence, ett förhållningssätt ansikte mot ansikte med döden, eftersom, enligt Bataille,”rörelsen den består av är ett våld som kräver bevis för att döden existerar”. ”Tartero” (2004) är en separat skulptur av en uppstoppad vild tjur som visar djuret, symbolen för kraft och energi, besegrad, knäböjande och förödmjukad, men med lyfta horn och lyft blick i en slutlig, stolt och tragisk utmanande hållning inför döden. Med denna intensiva och flyktiga gest bevisar tjuren sin upphöjdhet inför solen när den möter det stora nederlaget: nederlaget i vilket det inte spelar någon roll hur döden kommer, den kommer alltid ändå.
Francis Alÿs
Född 1959 i Antwerpen, bor och verkar i Mexico City.
Filmen ”Zocalo” (1999) dokumenterar en flaggstång som är placerad i centrum av det enorma torget i Mexico City. Den kastar en skugga som lockar till sig människor som försöker fly från det obarmhärtiga ljuset som faller över torget. Därigenom skapas ett stort solur med människogestalter som en beståndsdel. Detta är ett konstverk om den mexikanska solen, om planeten Jordens förflyttning genom rymden, och om den mexikanska huvudstadens sociala liv. I ett citat från 1993 beskriver Francis Alÿs sina tankar och sitt arbetssätt. ”…I spend a lot of time walking around the city… The initial concept for a project often emerges during a walk. As an artist, my position is akin to that of a passer-by constantly trying to situate myself in a moving environment. My work is a succession of notes and guides. The invention of a language goes together with the invention of a city. Each of my interventions is another fragment of the story that I am inventing, of the city that I am mapping.”
Ghada Amer
Född 1963 i Kairo, bor och verkar i New York.
Teckningar, skulpturer, installationer och trädgårdsdesign är en integrerad del av hennes arbete och präglas av samma estetik och ideologiska intressen. Hennes måleri är formad av tanken på betydelseomvändningar och approprieringen av den abstrakta expressionismens språk; hennes teckningar visar prov på ett ifrågasättande av rollerna som tillskrivs kvinnan; hennes urbana verk blottlägger sambandet mellan broderi och trädgårdskonst som specifikt kvinnliga aktiviteter. Utöver skillnaderna mellan hennes muslimska uppväxt och de uppförandenormer som gäller i den västerländska kulturen, alluderar Ghada Amer till universella problem, som kärlek, sexuell åtrå och kvinnoförtrycket, som råder inom olika kulturer. I målningen som är gjord specifikt för utställningen ”Here Comes the Sun” refererar Ghada Amer till en erotisk dröm som hon hade för länge sedan. Känslan av tillfredsställelse var så stark att hon såg sig själv smälta i en ocean av guld.”Jag drunknade i en ändlös vattendamm och den var helt och hållet av guld. Jag försökte komma upp för att andas, och sjönk sedan igen. Det gyllene vattnet var mycket tjockt och jag föll djupare och djupare.” Drömmen var en tydlig metafor för den sexuella omfamningen där jagets medvetande blir förlorat och där mörker och ljus blir ett.
Tacita Dean
Född 1956 i Cantebury, bor och verkar i Berlin och London.
Med hjälp av filmer, teckningar, fotografier och texter har den brittiska konstnären Tacita Dean utvecklat ett arbetssätt som bottnar i ett särpräglat förhållande till tid och rum. Hos Tacita Dean framstår dessa båda storheter inte längre som åtskilda eller isolerade från varandra utan som tätt förbundna, som de oskiljaktiga koordinaterna i hennes värld. Tacita Dean försöker ständigt framhäva platsen för tidsupplevelsen i syfte att skapa ett tyst samförstånd mellan rum-tiden och dess fysiska inramning. Till ”Here Comes the Sun” har hon tagit med två filmer som på ett utmärkt sätt redogör för detta tillvägagångssätt. I den två timmar och fyrtio minuter långa ”Banewl” (1999), inspelad på en gård vid kusten i Cornwall i England, skildrar Dean tålmodigt en solförmörkelses förlopp: före, medan och efter. Filmen handlar om väntan, och dess långsamhet återger rytmen hos de naturliga, fysiska händelser som kameran registrerar. På grund av det ostadiga och mulna vädret försvinner det egentliga ämnet ur sikte och åskådaren får i stället tillfälle att samla sin uppmärksamhet kring det enkla skeendet i ett lantligt landskap. Tacita Dean visar här även ”Diamond Ring” (2002), en film som också den utspelar sig under en solförmörkelse då solen börjar skymta fram bakom månen och ter sig som en ring av ljus. Det är ögonblickets flyktighet men också händelsens ”övernaturlighet” som drar till sig konstnärens blick. Dean är en uttydare av de knappt märkbara förändringar, de osynliga fenomen som bildar motsats till naturens urladdningar och havets oändlighet.
Olafur Eliasson
Född 1967 i Köpenhamn, bor och verkar i Berlin.
Olafur Eliasson undersöker den mänskliga varseblivningens gränser. I ett stort antal arbeten har han skapat situationer som påminner oss om att vi är aktivt varseblivande subjekt. Vår egen position i rummet och vår egen förmåga att läsa in mening bidrar till upplevelsen av det vis ser. I en rad arbeten har han återkommit till solen och solljuset som centrala metaforer. Ett av hans allra tidigaste arbeten, ”Beauty” (1993) var en artificiell regnbåge som producerats av en enkel lampa och en vattenslang, och i ”Your Sun Machine” (1997) skapade han en”kosmisk” installation med de enklaste av medel (ett hål i taket). För Magasin 3 har Eliasson producerat en rad nya verk som tillsammans utgör ett solärt laboratorium för Stockholm.
Avital Geva
Född 1941, bor och verkar i Ein Shemer.
Avital Geva är en framträdande person i den israeliska konstdiskursen. Under slutet av 1970-talet uttryckte Geva en känsla av misslyckande i fråga om sina egna och sina vänners försök att påverka det sociala och politiska fältet omkring dem. Gång på gång kritiserade han de alltför bokstavliga och signifikativa aspekterna som karakteriserade människors uttalanden runt omkring honom, och det tryckande behovet av mer praktisk, verkligt agerande. Sålunda upphörde Geva med sin verksamhet i konstvärlden och 1977 startade han ett växthus som utbildnings- och experimentverksamhet i sin kibbutz Ein Shemer. Arbetet i växthuset utförs generellt i samarbete med olika arbetslag av forskare och med ungdomar, främst dem som har svårt att anpassa sig till det officiella utbildningssystemet. Avital Geva beskriver: ”Genom mitt deltagande i jordbruksprocesserna som utforskas, har min medvetenhet om årstidernas växlingar skärpts – ett tidsförlopp som jag liknar vid en sorts spiral, en cykel som också rör sig framåt.” I ”Biofilters and Communities” (2005) presenterar Geva sin uppfattning om tidens cykliska förlopp med hjälp av växande vete i dess olika stadier: från grodd till vissnande. Den botaniska världen i verket utvidgas genom närvaron av det grönaktiga planktonskiktet, de mikroorganismer som lever i vattnet under växterna. Mikroorganismerna, ett nästan osynligt inslag i Gevas biosfär, fungerar som ett ”biofilter” och renar vattnet och förbättrar så de olika beståndsdelarnas samvaro: fisken, växterna och miljön. Konstnären säger vidare ”Min möjlighet att delta i de biologiska processerna och jordbruksprocesserna i växthuset inbegriper en kvasinaiv koncentration på dem, som detta vore det enda möjliga sättet att studera dem. På så sätt hittar jag nya former av estetik, språk, med andra ord Ð konst som tydliggörs genom praktik… Forskning i växthuset som jag för närvarande är intresserad av gäller planktonlagret som får näring genom fotosyntesprocesser. Näten som hänger ovanför dammen blir en potentiell koloni det ögonblick då de sköljs med vatten. Algerna står också i förbindelse med det livsstarka intrycket på platser i vilka tiden har satt sina spår. Platser som omfattar pyttesmå livsformer, (gröna) tecken på solens ständiga närvaro och den redan passerade tidens gång, och tiden som passerar just nu, härifrån och vidare”.
Rivane Neuenschwander
Född 1967 i Belo Horizonte, där hon för närvarande bor och verkar.
Förutom att ge eko av stuprören och takrännorna på byggnaderna i Neuenschwanders hemstad Belo Horizonte, utforskar installationen ”Chove Chuva” (2002) olika system för inneslutning och cirkulation. Hinkarna som är fyllda med vatten har små hål i botten som gör att vattnet långsamt droppar från en hink till en annan. För att processen med droppandet och överföringen ska vara kontinuerlig måste någon deltaga i verket genom att hälla tillbaka vattnet som faller ner i hinkarna på golvet till de som hänger i taket. Verket anspelar på tidens gång, på återvinning och, indirekt, på hållbar utveckling, en bibehållen balans, som också kan vara en metafor för känslorna. Rivane Neuenschwander har också ägnat sig åt tidens gång och organiserandet av den i ”Found Calendar”, (2002). Konstnären använde pappersbitar tagna från tidningar, skräp, annonser och biljetter med nummer 1 till 31. Hon ordnade dem till en egen kalender. Neuenschwander har även gjort deadline- eller bäst före-kalendrar.
Tobias Rehberger
Född 1966 i Esslingen/Neckar, bor och verkar i Frankfurt am Main.
Tobias Rehberger utforskat hur processerna och kontexten kring de estetiska värderingarna uppstår. Han arbetar i området mellan design, mode och arkitektur och uppfattar konstnärsrollen som en katalysator för människors begär. Hans installation från 2003, ”7 ends of the world”, består av 222 lampor ordnade i 7 grupper. Den ingår i en samling verk som använder ljus och digital teknologi för att koppla samman en lokal situation med en eller flera andra platser runt hela världen. Medan planeten Jorden kretsar kring solen aktiveras olika grupper av lampor. När de återskapar ljuset i avlägsna städer som Kyoto och Las Vegas, lyser de med ökad styrka och slocknar sedan långsamt. Hela rummet fungerar således som ett komplicerat solur som visar de båda himlakropparnas konstellation. Verket är en polyrytmisk ljusmaskin, på samma gång kosmisk och väldigt jordnära. Betraktaren som korsar rummet går från tidszon till tidszon.
Jeroen de Rijke och Willem de Rooij
Jeroen de Rijke är född 1970 i Brouwershaven, och Willem de Rooij är född 1969 i Beverwijk båda bor och verkar i Amsterdam.
Sedan ett tiotal år tillbaka har denna duo tillsammans arbetat med film i formaten 16mm och 35 mm. I alla sina verk reducerar de filmmediets uttrycksformer till det mest renodlat visuella, det vill säga det mest oförfalskat måleriska och skulpturala. I ”Bantar Gebang” (2000) är landskapet indonesiskt och inramningen en stor soptipp i närheten av Jakarta. Filmen utspelas i gryningen, då solen stiger snabbt. Betraktaren får tillfälle att begrunda de subtila och plötsliga ljusförändringarna mot bakgrund av ett osannolikt och stillastående landskap.
….
Texterna är baserade på essäerna och intervjuerna i katalogen ”Here Comes the Sun” där utställningens curatorer skrivit om respektive konstnärer.
